Till slut...
...så fick Mattis ge sig. Min idé var bra. Till och med mycket bättre än hans. Många små brädbitar blir över när snickarna bygger och istället för att slänga dem så ska de eldas upp i pannan. Mattis plan var att fylla skottkärran med brädbitar, traska ner till gården (ca. 350-400m.), tippa ner det genom källarfönstret och knata tillbaka för att fylla skottkärran igen och igen och igen.... Ja, ni hajar.
Detta tyckte jag var ett något sämre sätt att genomföra arbetet på. Varför gå över ån efter vatten? Hittade en bit byggplast, lade brädbitar på den, in i bagaget på kissbilen (gammal, mycket sliten Volvo som katten har kissat i), körde ner till gården, backade till källarfönstret och kastade ner den fina veden där. Mycket bättre!
Och så här der huset ut nu:
Detta tyckte jag var ett något sämre sätt att genomföra arbetet på. Varför gå över ån efter vatten? Hittade en bit byggplast, lade brädbitar på den, in i bagaget på kissbilen (gammal, mycket sliten Volvo som katten har kissat i), körde ner till gården, backade till källarfönstret och kastade ner den fina veden där. Mycket bättre!
Och så här der huset ut nu:
Kommentarer
Trackback
